Prima Volta!

Äntligen !

En vacker dag blir den färdig, har jag tänkt några gånger, och det är väl inte omöjligt än. För helt färdig är hon inte men färdig nog att börja testa!

Efter en heroisk insats av Lasse då han i stort sätt gjorde färdig allt som strulat, fotbromsvajer som gick av, läckande bensinkran (oj, oj), ställskruvar som gått av, gummilister, så var han ut och provkörde lite mitt i natten. Trots den sena timman 04:00 så fick han uppskattande kommentarer från sena nattvandrare, kul!

På morgonen ringde han och lurade mig att det var dags att göra färdigt Vespan. Döm om min förvåning när ja g kom dit och allt var klart, sånt värmer i ruskvädret. Så i stället för att lägga sig på ett kallt garagegolv så var det bara att spänna på sig (skid)hjälmen och ta en första provtur :-).
Vissa dagar är bättre än andra trots regn och snålblåst!

Hon gick som ett "skållat troll" för att använda ett slitet uttryck men det är svårt att förklara på annat sätt. Växlarna låg perfekt och koppling och bromsar var perfekta. Men det är uppseendeväckande vilket ax det är, precis som jag minns det...

Det som återstår nu är att koppla elen färdigt. Sedan ska hon registreringsbesiktigas så snart som möjligt. Dessförinnan så måste jag kolla upp vad som inte fungerar med hastighetsmätaren, den rör sig inte alls och det kan vara vad som helst egentligen, snygg är den nu i alla fall.

Sen ska störtbågarna på och nya handtag och Vespaemblemet!

Naturligtvis är det mycket fler detaljer men det får ske undervägs...

Stay tuned!

Paris

Charles De Gaulle lär ha sagt "-Hur kan man styra ett land med 245 sorters ostar?"

Ja, det kan man ju fråga sig, och han hade kunnat lägga till "och 245 olika scootermodeller?"

Paris är stort, härligt och vansinnigt trafikerat. Jag har provat på att köra bil runt place Etoile med åtta filer i bredd utan den minsta vägmakering och med tolv boulevarder som fyller på rondellen hela tiden, fattar fortfarande inte hur jag tog mig igenom det.

Bilar överallt och dessutom tusentals av scooters som kör med dödsförakt.

Det finns inte en scooter i Paris utan diverse märken och bucklor, de går hårt!

Samtidigt så är ju paris helt underbart med alla smågator, torg och caféer överallt.

Perfekt för att ta sig fram med Vespa...

Fast man kanske inte ska åka på själva torgen och i själva caféerna...

Som den här liraren med sin snygga matchade hjälm till sin hårt slitna Vespa...

Trafikvakterna blev skitsura när jag fotograferade dem när de skällde ut den stackars Vespisten, ha, ha...

Observera det typsiska förklädet som "alla" hade!

Vesporna finns överallt, men mest nya modeller. En och annan PX men inte en enda retrovespa på hela veckan.

Kanske inte så konstigt med tanke på slitaget.

Esmeralda?

Motstånd

När man är nära målet känns det som allra tyngst!
Efter en härlig Parissemester med massor av Vespor sol och värme kommer man hem till rena istiden. Har ändå lagt några timmar i ett kallt garage för att få till det sista.
Det som återstår nu är elkopplingen, och att spänna upp och justera alla vajrar. Naturligtvis börjar allt göra motstånd och småjäklas hela tiden. Vajrar är för korta skruvar går av och gängor lossnar.
Kopplade dock 80 % av elen igår och skaffade en ny kopplingsvajer då den gamla var för kort.
Idag har jag monterat tanken och bytt packningar på den och då saknade jag skruvar M7 ?!!
M7 finns inte! Var på Biltema i över en timme. De hade allt och alla dimensioner i alla olika kvaliteter men inte M7? Återstår att köpa en borr och en M8 gängtapp, och så har det gått en dag till...
Ny justerskruv till frambromsen M5 fyra varv i lackerade gängor så gick den av! Vissa dagar gör allt motstånd och då gäller det att hålla ut och nöta vidare.
Hittade två alternativa kopplingscheman till min Vespa, inget stämde om man jämförde med den gamla kabelhärvan, och som ni vet, -om inte kartan och verkligheten stämmer överens så gäller verkligheten , så det var bara att rita ett eget kopplingschema. Som tur är så har jag kvar de gamla delarna som mall, men det tar tid.
Idag vred jag av skruven som man stänger tanklocket med. Skulle lossa muttern som satt där men den hade nog suttit där i 35 år och hade inga planer på att lossna, och så gick den av. Som tur är har jag Lasse till hjälp och när jag tröttnade ur och gav upp, så smidde han till en ny skruv och bytte ut den gamla. Han ringde just och berättade att det var klart, han är en klippa!

PS: Mycket bilder kommer snart!