Vespa, Bigge, 1972, Bigges Vespa, Retro, Vesparestaurering, Vespa restoration, maintenance, mektips, meka, renovering, scooterrenovering

onsdag 30 december 2015

Gott Nytt År!

Happy New Year!

Nu tar vi nya tag och laddar för en nystart med scootrandet tjugohundrasexton!

Men först en liten tillbakablick...


onsdag 25 januari 2012

Tillbakablick

Så här i januari kan det vara kul att drömma om varmare tider. Hittade den här filmsnutten från 2010. Håll tillgodo...

video

onsdag 16 mars 2011

Coffe time!

I fredags när jag satt på tåget till Stockholm ringde telefonen, det var Teddy, som äntligen meddelade att lackeringen var klar. Typiskt att man just var på väg på en liten storstadsweekend med familjen. Helst vill jeg ta nästa tåg hem och ut och kolla.

Nu hade det kanske inte varit en så populär lösning hos mitt övriga resesällskap så det var bara att gilla läget. För att0 trösta mig och bli av med den värsta abstinensen så tog jag en sväng in på EHR motor, eller Vespa Service som det populärt heter på Thulegatan. Kunde dock inte komma på en neda pryl jag behöver till 57an just nu, så jag gick tomhänt därifrån för första gången någonsin. Gänget på Vespaholics Anonymous skulle varit stolta!


Så i måndags på lunchen kunde jag inte hålla mig utan åkte ut till Tröjde där Teddy väntade med två pallar "chokladgodis". Först trodde jag att jag fått fel färg då lacken så nästan svart ut mot snön.






lackeringen var verkligen fin och Teddy hade använt nästan dubbla mängden färg och klarlack än vad som var rekomenderat, allt var lackat både invändigt och utvändigt. Man kunde bokstavligen spegla sig i lacken.






Som sagt i skuggan såg lacken nästan svart ut men sedan varireda färgen alt eftersom ljuset och ljusvinklarna ändrade på sig.






Svart blev kaffebrunt genom hela rostningsskalan, från mörk till ljusrost.






I direkt solljus skimrar metalliclacken mot guldbrons...






Som sagt nu är den hemtrasporterad och nu börjar monteringsarbetet, mycket kaffe blir det!



To be continued.......

torsdag 24 februari 2011

Here we go again...

Jag har under vintern vaknat till liv igen, och sjösatt mitt nya projekt "Gevalia Mörkrost".
En Vespa Touring 1957 som jag köpt av Jaohan Anderung. Motorn renoverades redan sommaren 2010 av Janne Andersson med helt nytt vevparti.
Här kommer några bilder fram till nu.


Affären är klar och Johan hjälper till att få upp Vespan på Släpet.

Vid en första okulärbesiktning av Koppling vevaxel etc kunde konstateras att vevaxeln inte mådde speciellt bra. Tändningen var i princip omöjlig att ställa in då svänghjulet rörde sig på axeln eftersom kilspåret var slut.


Det var ju ingen ny Vespa så man får väl räkna med att den varit med om en del. Ett antal lackeringar av varierande kvalitet och diverse omkullåkningar med typiskt resultat.




Inte speciellt rostig trots åldern.


Detaljer efter blästring och tvåkomponentsgrund.


Chassit efter riktning och reparation blästring och grund.


Sadeln ser inte speciellt bekväm ut i dagsläget.


Alla hål efter "grodyngel" etc igenlagda, bucklor riktade, blästart, spacklat, slipat och grundat första gången. Nu väntar ny tvåkomponentsgrund/filler slipnijng samt lackning i mökt kaffebrun metallic.
Fler bilder kommer under vägs...

onsdag 3 februari 2010

Fast som ....

Nämnde jag att kolven satt fast och att motorn inte gick runt. Hmm, tänkte jag, det borde inte vara så svårt att få loss. Sagt och tvättat, tio minuter senare var topplocket av och jag kunde skåda ner i cylindern. Duschade med lite WD40 och torkade ur. Det såg inte så konstigt ut tyckte jag och försökte att trampa lite försiktigt på kicken. INGENTIG! En liten rörelse fick jag när jag ställde mig på kicken och pressade med all kraft. Det var cylindern som rörde sig i förhållande till motorblocket. Kolven satt visst lite hårdare än jag trodde. Efter lite konsultation på webben beslöt jag mig för att vara lite mer tålmodig och försiktig, så jag riggade upp cylindern horisontalt så jag kunde fylla utymmet med MoS2 krypsmörjmedel (molybdendisulfid med penetrerande egenskaper). Därefer fick det stå i två dygn.





När det gått två dagar försökte jag igen. Inte en chans... Inte en millimeter rörde det sig, så nu åkte det grova artelleriet fram. Hammare och släggor träklossar och aluminiumklossar. Jag slog så hårt att jag inte vågade slå hårdare, inget resultat. Kolven verkade vara hopgjuten med cylindern.
Jag plockade bort förgasaren för att kunna se in via insuget och jag började ana det värsta. Det var helt fullt med nån rostig smet.





Det fanns bara en utväg, att plocka isär motorn "bakvägen".
Sagt och gjort, av med svänghjulet och bort med tändplattan. Sen var det bara att ge sig på bultarna som håller ihop blocket.





Jag plockade bort pinnbultarna till cylindern så jag kunde börja lirka isär blocken.





Det var ingen vacker syn, eller kanske, färgerna och mönstren som uppenbarade sig var ju ganska intressanta, och snygga för all del.





När jag fick loss den första motorhalvan så såg man hur en blandning av olja och vatten under ett antal år påverkar stål och aluminium. En tjock gegga värdig det sönderrostade "Titanic".
Stora rostflagor som liksom växte lite på egen hand.








Samtidigt såg resten av motorn nästan "ny" ut. Väldigt lite slitage, helt ren och fin olja, helt perfekt.





För att få loss vevaxeln med kolv och cylinder måste jag ta bort kopplingen för att komma åt den utgående axeln på vevstaken.





Samma sak här, helt orört och inte det minsta slitage. Märkligt med tanke på att Vespan snart är femtio år.






Några försiktiga knackningar och vevaxeln kryper så sakta ur lagren.





Klonk! Så gick hela paketet i parketten. Nåja, ingen ska skedd, det landade på en tjock trasa innan.





Nu såg man vidden av skadan. Kolven satt mycket riktigt stenhårt fast i cylindern. Det blir att lämna bort det jobbet. Jag kunde dock snart konstatera att med lite WD40 smärgelduk och tålamod så såg vevhus och resten av prylarna ganska OK ut. Vevstaken snurrade glatt runt vevaxeln och inte det minsta glapp, lovande.





Nu blir det en utvärdering och därefter ska jag beställa ny kolv och nya lager och packningar.
Nåt mysko är det med den här motorn i alla fall. Inget motornummer och det har aldrig funnits något heller, det kan man snart konstatera. Dessutom ser den helt osliten ut, Kåporna har fått sig en smäll och ett par blad är skadade på fläkten (som tur är har jag en helt oskadad i reserv).





Nu ska jag forska vidare och försöka hitta nån tidigare ägare för att få fram hela historien. Jag misstänker att Vespan inte är körd sedan 1974 och att motorblocket bytts ut strax innan av någon anledning.

onsdag 27 januari 2010

Deja vu, all over again

Jag är förmodligen galen,men nu ser hallen hemma, nästan exakt ut som förra året vid den här tiden.

januari 2009

januari 2010
Samma modell, samma färg samma skick...

Tony Sandmark i Gävle Scooters mailade att han hade ett objekt om någon var intresserad.
Motorn gick inte att rubba , och det inte fanns inte några papper och inget motornummer, bara ett otydligt ramnummer, så naturligtvis blev jag intresserad. Jag älskar ju att försöka blåsa liv i gamla döda objekt och det här känndes väldigt utmanande så jag slog till. Det innbär att jag nu äger 4 vespor, varav tre renoveringsobjekt, suck...

Att det sen var nästan en kopia av förra årets projekt var ju ändå lite extra kul.
Efter att bror Lasse hjälp mig att hämta den i iskylan så bar vi in den i lägenheten för att jag "bara" skulle kolla lite mer noggrant efter ramnummret och motornumret. Som ni förstår så blev det lite mer.
Ramnumret fick jag fram även om det är väldigt svagt. Det är VGS3T *1xx62*, vilket innebär att det är en 62-63a Vespa 125 Popolino.

Motornummret var obefintligt och det har aldrig funnits något på detta motorblocket. Plattan på svingen där det ska finnas har kvar gjutkanterna från tillverkningen och det har med andra ord aldrig funnits något nummer. Möjligtvis kan det finnas på någon annan del av blocket, dolt under smutsen men riktigt så långt har jag inte kommit än.


Intrssant nog fanns det en "ägarskylt" med ett namn på. Personen är från Västerås /Irsta så jag gissar att den varit regitrerad där. Dessutom fanns det gamla påklistrade besiktningskvitton på benskölden.



Det senaste är från 1974 med kontrollnummer och allt. Nu hoppas jag att detta ska räcka för att få fram orginaldokumenten så jag kan söka om ursprungskontroll för registering. Fortsättning följer...






lördag 21 november 2009

Rondeller är överskattade...

För de av er som minns vilket ståhej det blev när vi körde fem varv i Norrtullrondellen på Vespavandringen. Rondeller kanske är överskattade?
Det verkar ju fungera bra utan. Kolla det här...

video