Vespa, Bigge, 1972, Bigges Vespa, Retro, Vesparestaurering, Vespa restoration, maintenance, mektips, meka, renovering, scooterrenovering

onsdag 3 februari 2010

Fast som ....

Nämnde jag att kolven satt fast och att motorn inte gick runt. Hmm, tänkte jag, det borde inte vara så svårt att få loss. Sagt och tvättat, tio minuter senare var topplocket av och jag kunde skåda ner i cylindern. Duschade med lite WD40 och torkade ur. Det såg inte så konstigt ut tyckte jag och försökte att trampa lite försiktigt på kicken. INGENTIG! En liten rörelse fick jag när jag ställde mig på kicken och pressade med all kraft. Det var cylindern som rörde sig i förhållande till motorblocket. Kolven satt visst lite hårdare än jag trodde. Efter lite konsultation på webben beslöt jag mig för att vara lite mer tålmodig och försiktig, så jag riggade upp cylindern horisontalt så jag kunde fylla utymmet med MoS2 krypsmörjmedel (molybdendisulfid med penetrerande egenskaper). Därefer fick det stå i två dygn.





När det gått två dagar försökte jag igen. Inte en chans... Inte en millimeter rörde det sig, så nu åkte det grova artelleriet fram. Hammare och släggor träklossar och aluminiumklossar. Jag slog så hårt att jag inte vågade slå hårdare, inget resultat. Kolven verkade vara hopgjuten med cylindern.
Jag plockade bort förgasaren för att kunna se in via insuget och jag började ana det värsta. Det var helt fullt med nån rostig smet.





Det fanns bara en utväg, att plocka isär motorn "bakvägen".
Sagt och gjort, av med svänghjulet och bort med tändplattan. Sen var det bara att ge sig på bultarna som håller ihop blocket.





Jag plockade bort pinnbultarna till cylindern så jag kunde börja lirka isär blocken.





Det var ingen vacker syn, eller kanske, färgerna och mönstren som uppenbarade sig var ju ganska intressanta, och snygga för all del.





När jag fick loss den första motorhalvan så såg man hur en blandning av olja och vatten under ett antal år påverkar stål och aluminium. En tjock gegga värdig det sönderrostade "Titanic".
Stora rostflagor som liksom växte lite på egen hand.








Samtidigt såg resten av motorn nästan "ny" ut. Väldigt lite slitage, helt ren och fin olja, helt perfekt.





För att få loss vevaxeln med kolv och cylinder måste jag ta bort kopplingen för att komma åt den utgående axeln på vevstaken.





Samma sak här, helt orört och inte det minsta slitage. Märkligt med tanke på att Vespan snart är femtio år.






Några försiktiga knackningar och vevaxeln kryper så sakta ur lagren.





Klonk! Så gick hela paketet i parketten. Nåja, ingen ska skedd, det landade på en tjock trasa innan.





Nu såg man vidden av skadan. Kolven satt mycket riktigt stenhårt fast i cylindern. Det blir att lämna bort det jobbet. Jag kunde dock snart konstatera att med lite WD40 smärgelduk och tålamod så såg vevhus och resten av prylarna ganska OK ut. Vevstaken snurrade glatt runt vevaxeln och inte det minsta glapp, lovande.





Nu blir det en utvärdering och därefter ska jag beställa ny kolv och nya lager och packningar.
Nåt mysko är det med den här motorn i alla fall. Inget motornummer och det har aldrig funnits något heller, det kan man snart konstatera. Dessutom ser den helt osliten ut, Kåporna har fått sig en smäll och ett par blad är skadade på fläkten (som tur är har jag en helt oskadad i reserv).





Nu ska jag forska vidare och försöka hitta nån tidigare ägare för att få fram hela historien. Jag misstänker att Vespan inte är körd sedan 1974 och att motorblocket bytts ut strax innan av någon anledning.